Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Lifvet är däremot några korta och oroliga
ögonblick, för dem, som ingenting minnas eller veta om:
det förflutna, medan de försumma det närvarande
och gå i fruktan för hvad komma skall. När de stå
inför slutet, då först inse de, men försent, att de
under ett helt lif ingenting uträttat, ehuru de jämt
haft mycket att göra. — — —
❖
På ett fartyg, som tager in vatten kan man väl
tillstoppa den ena eller andra rämnan, men när det
börjar gistna Öfverallt och falla i sär, då återstår
intet mer att göra. Så är det också med vår
stofthydda. Bräckligheten kan till en tid motverkas, så
att byggnaden kan hållas samman, men när redan
fogarna lossnat, och när ett nytt hål går upp, så
snart ett annat tillstoppas, då är det ovisst, om det
öfver hufvud finns någon räddning. — — —
Filosofiens förtjänst är, att den håller
människo-anden upprätt äfven vid stor kroppslig bräcklighet,
den gör människan lugn och glad till sinnes inför
själfva dödens anblick och räddar henne från att gå
under, äfven om krafterna gå nedåt. En duktig
styrman färdas vidare, äfven om hans segel äro
sön-derrifna och tacklingen ruinerad, han håller sin kurs
ändå med själfva vraket. Så skola vi motse slutet
med sinneslugn. — —■ ■— Att kunna skiljas hädan
Till besläktade själar. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
