Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Tolstoys dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi äro. Gud har inrättat vårt lif så att han rest
hinder på alla oriktiga vägar, så att han drifver oss
tillbaka från de falska, farliga stigar som leda till
fördärf och lidande och han vill föra oss in på den
enda fria vägen som skänker oss glädje, kärlekens
väg. Men vi gå likväl icke den vägen, utan beklaga
oss öfver att vi lida af de rön vi göra på lögnens
och fördärfvets gångbana.
Allt hänger på tanken. Tanken är alltings början.
Med tanken kan man styra. Och därför kommer
det vid fullkomningsverket först och främst an på
att man arbetar på tankens fullkomning. — — —
För en människa, hvilken allvarligt och uppriktigt
betjänar sig af sitt förnuft är det uppenbart att alla
ting äro fördolda. Det är endast ett som för henne
ter sig förnuftigt: att lefva för att uppfylla Guds
fordringar samt de fordringar som hennes samvete
och hennes högre natur uppställa. Om man uttycker
detta med hänsyn till tiden, blir det så att det är
människans uppgift att lefva på ett sätt som bereder
hennes själ för dess öfvergång till en bättre värld.
Om man uttrycker det utan hänsyn till tiden blir
det, att människans uppgift är att anknyta sitt lif
till dess tidlösa ursprung, till det goda, till
kärleken, till Gud. — — — Människan kommer under
en gifven period af sin utveckling till insikt om sitt
lif. Hon ser att allting omkring henne lefver i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
