Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Tolstoys dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du identifierade ditt jag: lustar, egennytta, begär,
fåfänga. Tänk på att det gått öfver och att du icke
mer kan återfinna det jag som tidigare led. Det
är icke du som lider, utan den lidelse du oriktigt
identifierade med dig själf. När du lider kom ihåg
att det du lider af icke är något obehag som du
kan önska vara fri ifrån, utan lifvets möda, det värf
du är förelagd att fylla. När du önskar dig befriad
härifrån, gör du detsamma som en man hvilken tar
upp plogen ur den hårda marken — lyfter upp den
just där den skall skära. Tänk vidare på i det
ögonblick du lider, att om det i de känslor du hyser
finnes ondska, så har lidandet sin rot i dig själf.
Förvandla ondskan i kärlek och lidandet upphör.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Lifvet är offer. Det som förtretar oss och synes
oss vara hinderligt för uppfyllandet af vårt värf i
lifvet är just hvad vi ha att öfvervinna, är vår
hufvuduppgift i lifvet. — — —
Hundratals gånger har jag sagt mig själf och
skrifvit: Den enda räddningen från alla sorger ligger
i medvetandet att vara nedsänd hit och i tanken
huruvida jag uppfyllt det för hvilket jag sändes. — —
Lidelsen, som är orsaken till det största eländet,
söka vi icke tysta ned, dämpa, utan komma den
att blossa upp på allt sätt. Sedan beklaga vi oss
öfver att vi lida. — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
