Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödens mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårt släkte just nu? Döden har så våldsamt trädt
innanför vår tillvaros gräns. Många förhärda sig,
vänja sig vid liklukten och sätta upp ett fräckt
ansikte. Men för allt fler bli omvägarna stängda, och
de stå inför dödens dörr med en allt hetare längtan
att med sin visshet komma därbakom.
För allt fler uppgår den enkla sanningen, att om
döden icke har någon mening, så har icke heller
lifvet någon mening. Är döden en upplösning utan
att vara en lösning, då tål heller icke lifvet att
beskinas af vårt förnuft. Bär döden tillbaka till det
opersonligas rike, då är vårt lif dömdt såsom
männi-skolif, och förgäfves skola vi i längden kunna hålla
uppe illusionen af en människovärdighet i djupare
mening.
En växt kan lefva för att vissna, ett djur kan
lefva för att dö — en människa kan endast lefva
för att lefva.
Döden uppenbarar sin mening endast för den som
har mod att gå den till mötes. Yi måste blifva
aktiva åt döden till. Yi måste möta döden, innan
döden möter oss. Det är värdigt oss såsom
människor. Det får icke gå oss, som deltagarna i de
gamla dödsdanserna, där döden öfverraskar de intet
ondt anande såsom en fiende, som öfverlistar. Döden
får icke komma bakifrån och falla oss i ryggen —
med öppna ögon skola vi gå emot den. Detta är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
