Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödens mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag söker sanningen, jag tjänar mina bröder — sedan
må det gå mig hur som helst. — När jag har
sanning, rättfärdighet och det goda samvetet, så frågar
jag efter himmel och jord intet — om Gud vet jag
så litet."
Denna hållning är besläktad med den
gammaltestamentlige sångarens — men dock en annan. Ty
den som äger en lefvande Gud — icke blott de höga
idealen — han har ingen ro, förrän han återfunnit
sin värld. Han börjar oroas öfver att han älskar
för litet. Kanske lösas jordens band så lindrigt,
därför att han älskar så lindrigt. Kanske bäfvar han
så föga i den prässande situationen, därför att han
ej står där med blödande kärlek och ansvar, som
är tungt nog? Ty så nödigt det är, att vi icke låta
oss bindas vid det jordiska, så nödvändigt är det,
att vi binda det jordiska vid oss. Skillnaden kan
synas obetydlig — den är i själfva verket väsentlig.
Det oroar mig kanske först, att jag så jämförelsevis
lätt kunde skiljas från dem, som stå mig nära? På
en punkt älskar jag af hela mitt hjärta: Gud. Hellre
förintelse än Gudsöfvergifvenhet. Hällre kval än
Gudsöfvergifvenhet. Hos Gud finner jag öfvervärldslig
ro, frihet och frid. Där lyftes jag öfver hela
situationens nöd och spänning: “Herre när jag hafver
dig“ — just den starke kan säga så, den karge,
bäraren af ett stort uppdrag, siaren på berget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
