- Project Runeberg -  Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord /
46

(1873) [MARC] Author: Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta spåren af Menniskans Tillvaro på vår jord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åtskilliga ställen i Europa samlat ett ganska betydligt
antal, finnas i gruslagren en mängd större och
mindre skärfvor af flinta, hvilka vanligen anses hafva
begagnats såsom skärande eller borrande verktyg
(knifvar, prylar); på många af dem kan man
tydligen se, att de äro slagna och bearbetade af
menniskohand. Men såväl af dessa skärfvors form som
ock af de öfriga flintredskapens kan man tydligen
finna, att deras tillverkare i afseende på flintans
behandling stått mycket lågt, samt vida tillbaka i
förhållande till en senare stenålders. Menniskan hade
ännu ej fullt lärt känna flintans natur, hon kunde
ej rätt beräkna verkan af de slag hon med sin simpla,
af en vanlig rullsten bestående hammare, tilldelade
sin flinta, det enda material, hvarpå hon i dessa
tider — så långt före metallernas upptäckt — hade
tillgång. Dessa redskap äro derför i hög grad
ofullkomliga och primitiva, man kunde nästan säga naiva,
och de vitna utan all fråga om en mycket låg grad
af kultur. Någon gång förefalla de väl att vara litet
bättre tillhuggna och försedda med något skarpare
egg, men äfven detta är blott undantagsvis, och i
det hela stå de i afseende på bearbetningen långt
efter de flesta, nu lefvande vilda folkstammars.
Sådana vi finna dem, äro de ofta något slipade på sin
yta, i det att de blifvit rullade af floden, innan de
nedbäddats i dess lager. Derjämte bära de alltid
på sin yta ett vittradt lager, en s. k. crusta, än af
gråaktig, än mera gul eller brun färg. Denna
egendomliga förändring uppstår på flintans yta, då den,
under långa tider varit utsatt för luftens och i
synnerhet vattnets åverkan; den eger en viss betydelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillvaro/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free