- Project Runeberg -  Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord /
88

(1873) [MARC] Author: Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta spåren af Menniskans Tillvaro på vår jord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undersökningarna har man att tacka för månget intressant
fynd. Han känner här hvarje vrå, och vi följa
honom derför uppmärksamt omkring, låtande honom
utpeka för oss alla ställets märkvärdigheter, hvilka
för honom tydligen äro de förnämsta i verlden.
Stugan, om vi så få kalla den, har till golf ett väldigt
nedramladt klippstycke, och under detta ligger ett
stort parti af breccian. För att komma åt denna
breccia har man derför måst gräfva sig under
klippstycket, och det är dessa gräfningar vi nu vilja bese.
Den lille mannen tänder sin lykta, och vi nedstiga
efter honom i en slags mörk källare och derifrån
följa vi honom, krypande på händer och fötter,
genom trånga, krokiga, underjordiska gångar, gräfda
med otrolig möda af vår värd och den om
undersökningen af Laugerie Basse mycket förtjente Elie
Massénat.
Här, i dessa mellan klippstycken
slingrande gångar, visar man oss platsen för hvarje
vigtigt fynd. Der och hvar ligga ännu flintspån och
små högar af djurben och horn, af hvilka en sådan
mängd anträffats vid gångarnas gräfning, att man
låtit ej obetydligt ligga qvar för kommande besökare.
Vi se der renhorn samt ben af ren, bison och häst,
och om lyckan är oss bevågen, finna vi äfven ett och
annat renhorn bearbetadt af menniskohand, på hvilka
alla saker solens strålar icke fallit sedan
grottmenniskornas tid. Ännu finnes här under detta klippblock,
som utgör bostadens golf, ett stycke qvar af den
intressanta breccian, hvilket man ej vågar röra, af
fruktan för att blocket, med sin nuvarande boning,
skall ramla ned. Då vi åter från dessa
mullvadsgångar uppkommit i dagsljuset visar man oss den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillvaro/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free