- Project Runeberg -  Tolstoj intime /
95

(1923) [MARC] Author: Lev Lvovich Tolstoy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Två framstående personligheters besök på Jasnaja Poljana

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stranden av vår lilla flod Vronka, som de tre
männen lugnade sig litet.

Vi voro tvungna att vada över strömmen, ty
den lilla bron hade detta år förstörts av floden.
Medan sällskapet gick över strömmen på de
bjälkar, som utgjorde de enda kvarlevorna av bron,
var min far fortfarande långt ifrån benägen att
foga sig i Turgenjevs åsikter.

»Sanningen måste sägas», utropade han. »Det
är det enda som är att göra, annars äro vi alla
förlorade!»

Tolstoj var så rörd, att det gjorde en ont att se
på honom.

»Just det!», svarade Turgenjev, och snart voro
vi framme vid den andra stranden. Nu hade vi
inte långt till den plats, där vi tänkte slå oss ned
för att vänta på morkullorna. Vi fortsatte i vår
vagn, och några minuter därefter kommo vi till
kanten av den kejserliga skogen, bekant under
namnet »Zassieka-skogen».

Solen höll just på att gå ned bakom de stora
träden, som ännu stodo i sin nakna vinterdräkt.
Koltrastarna flögo, högt jublande, över våra
huvuden. Det var fuktigt och mycket varmt för
att vara de första dagarna av april.

Vi lämnade vår vagn och gingo rakt in i
skogen, där min far placerade sina båda vänner på
de bästa platserna, med fri utsikt över två små
uthuggningar. Själv placerade han sig litet längre
bort.

Jag stannade hos Turgenjev, som knappast hade
sagt ett ord, sen vi kommit in i skogen. Han
lyssnade till sången av fåglarna, som han alla kände
namnet på, och uttryckte sin förtjusning över den
vackra aftonen som den gamle jägare han var.
Han kvarhöll mig hela kvällen, då och då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tintime/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free