- Project Runeberg -  Tolstoj intime /
130

(1923) [MARC] Author: Lev Lvovich Tolstoy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Tolstoj och den religiösa frågan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

predika en ny religion för människorna såsom
varande det enda botemedlet mot världens onda.

Det var tack vare denna grundväsentliga inre
kraft som Tolstoj blev sitt lands och hela
världens store profet.

Jag har redan talat om den heliga eld, som
ledde min far genom hela livet. Jag ämnar i
detta kapitel endast syssla med den religiösa
sidan av hans lära och med det sätt, på vilket
densamma bestämt formades inom honom.

Här nedan följa Tolstojs egna ord, där han
framlagt sina känslor vid knappt femtio års
ålder och vilka äro uttryckta i arbetet »Min
religion». Det var i själva verket hans hjärtas rop
efter vila:

»Och så hade jag det nu — jag, lycklige man —
att jag måste gömma repet för mig själv för att
inte hänga mig i bjälken mellan garderoberna i
mitt sovrum, där jag var ensam varje kväll, då
jag klädde av mig. Jag kunde inte gå ut och
jaga längre för att jag inte skulle bli frestad. Mitt
liv tycktes mig vara en dum fars, som spelades
av någon annan.

Fyrtio års arbete, lidande, framgång för att
till slut finna, att det ingen mening fanns uti det!
Allt, som fanns kvar utav mig, skulle bli
förruttnat och maskätet. Man kunde leva endast, när
man var drucken av livet. Så snart ruset gått
över, såg man, att allting var ett dumt bedrägeri.
Min familj och konsten tillfredsställde mig inte
längre. Min familj bestod av eländiga stackare
som jag själv
. Konsten var livets spegel. När
livet inte längre har någon mening, sä roar
spegeln inte längre.

Och det värsta av allt var, att jag inte kunde
finna mig uti detta.
Jag var lik en man, som
gått vilse i skogen och som är fylld av skräck

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tintime/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free