- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
13

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att man träffade sällskap vid pumpen. Hvita
och färgade gossar och flickor väntade alltid där,
tills deras tur kom, stannade sedan en stund och
»kursade» leksaker med hvarandra, grälade, slogos
och hade muntert. Och han påminde sig, att ehuru
pumpen endast låg några hundra fot bort, kom Jim
aldrig tillbaka med en hink vatten på mindre än
en timmes tid, och äfven då vanligtvis först sedan
man måst skicka någon efter honom.

»Hör du, Jim», sade Tom, »jag går efter vatten,
om du stannar här och målar en bit.»

Jim ruskade på hufvudet och svarade:

»Det går inte, master Tom. Gamla frun har
sagt, att jag ska’ gå och hämta vatten och inte stanna
under vägen och ha några konster för mig. Hon
visste nog, sa’ hon, att massa Tom skulle be mig
måla ett tag för honom, men det var hvad jag inte
skulle få göra, sa’ hon, utan jag skulle sköta mina
egna angelägenheter — hon skulle nog se till, att
målningen blef ordentligt gjord, sa’ hon.»

ȁh, bry dig inte om hvad hon sagt, Jim!
Så där pratar hon alltid. Ge mig hinken — jag
blir inte borta mer än en minut. Hon kommer aldrig
att få reda på det.»

»Nej, jag törs inte, master Tom. Gamla frun
skulle komma att vrida nacken af mig, ja, det
skulle hon!»

»Hon! Kors, hon klår ju aldrig någon — på
sin höjd knackar hon en i hufvudet med
fingerborgen, och hvem bryr sig om det! Hon talar
förfärliga ord ibland, men ord gör ju inte ondt — såvida
hon inte gråter, förstås, för då ä’ det en annan sak.
Jim, du får en kula af mig, en hvit kula.»

Jim började vackla.

»En hvit kula, Jim, en riktigt stilig en.»

»Det var verkligen en bussig kula, det får jag
säga. Men, master Tom, jag ä’ så rysligt rädd för
gamla frun.»

Men Jim var icke mer än människa — frestelsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free