Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XVIII.
Men i den lilla staden rådde ingen glädje denna
lugna lördagseftermiddag. Harpers och tant Pollys
familjer anlade sorgdräkt med mycken bedröfvelse
och många tårar. Ett ovanligt lugn hvilade öfver
det lilla samhället, ehuru där, sanningen att säga,
vanligtvis var tillräckligt lugnt förut. Invånarna
skötte sina göromål med tankspridd min och
samtalade föga; men de suckade ofta. Lördagslofvet
tycktes vara en börda för barnen; deras lekar gingo
icke med lif och lust, och de afbröto dem småningom.
På eftermiddagen befann Becky Thatcher sig på
den tomma skolgården, där hon vankade omkring,
och kände sig mycket dyster; men hon fann där intet,
som kunde trösta henne.
»Ack, om jag bara kunde få hans
strykjärnsknopp af mässing tillbaka! Men nu har jag
ingenting till minne af honom.» Och hon sväljde en liten
snyftning.
Om en stund stannade hon och fortsatte sin
tankegång:
»Just här var det. O, om det kunde göras om
igen, skulle jag inte säga det där — skulle inte säga
det för någonting i världen. Men han ä’ borta nu,
jag får aldrig, aldrig mera se honom!»
Denna tanke förkrossade henne, och hon gick
sin väg med tårarna tillrande utför kinderna. Sedan
kom en skara gossar och flickor — Toms och Joes
lekkamrater — och stodo och tittade öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0138.html
