Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den hemskaste och fruktansvärdaste bland
eder, var Hucks förtroende till mänskligheten nära
nog tillintetgjordt. Muff Potters tacksamhet
framkallade hvarje dag på nytt Toms glädje öfver att ha
talat, men hvarje natt önskade han, att han icke
brutit sin tungas insegel. Än fruktade Tom, att man
aldrig skulle få fatt i Joe, än att man skulle få det;
han var öfvertygad om att han aldrig skulle kunna
andas lugnt igen, förrän den mannen var död och han
hade sett hans lik.
Belöningar hade blifvit utfästa för hans
gripande, landet hade genomsökts i alla riktningar,
men ingen Indian-Joe hade man funnit. Ett
sådant där allvetande och skräckinjagande underdjur,
en detektiv, anlände från St. Louis, snokade omkring,
ruskade på hufvudet, såg vis ut och hade det slags
förvånansvärda framgång, som medlemmarna af
detta skrå vanligen ha. Det vill säga, han fann en
»ledtråd». Men man kan icke hänga en »ledtråd»
för mord, och följaktligen, när detektiven var färdig
och hade rest hem, kände Tom sig fullkomligt lika
osäker som förut.
De långa dagarna förflöto småningom, och hvar
och en af dem minskade något litet tyngden af hans
ångest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
