Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Sjelfva representationsrätten betraktades ej annorlunda än
som ett ståndsprivilegium. Då år 1719 en mängd ofrälse
tjenstemän begärde säte och stämma på riksdagen såväl för
sig som för ofrälse ståndspersoner på landet, anfördes i
presteståndet intet annat skäl mot deras upptagande såsom ett
femte stånd, än att "andra då kunde begära detsamma". Det
vid riksdagen såsom vanligt närvarande krigsbefälet blef
till-rättavisadt, emedan det "velat pretendera att vara ett stånd"2).
Riksstånden, hvilka till följd af häfd ville ensamma erkännas
for svenska folkets representanter, voro efter störtandet af
det envälde, under hvilket de klagade sig inga privilegier
hafva åtnjutit, endast betänkte på att tillvarataga hvart
och ett sina rättigheter och hindra medstånden från att
vinna för mycket. Möjligheten att vinna och värna
ståndsprivilegier berömdes såsom författningens bästa gåfva; och
icke blott stånd slets med stånd, stad stod vid riksdagen
mot stad, ja! corporationer inom samma stad mot
hvarandra. Vid frihetstidens början syntes den magtegande
riksdagen komma att sönderfalla i en mångfald af stridiga
intressen. Vid 1719 års riksdag hade först de två högsta
stånden sårat borgarne genom ett angrepp på
skråprivilegierna; när sedermera de ofrälse stånden enhälligt
påskyndade riksdagens slut, fann adeln tillfälle att genom
öfverrumpling få ytterst obilliga privilegier af’ drottningen
un-derskrifna, men framkallade dermed ett innerligt förbund
mellan preste- och borgarestånden, som allvarligen
protesterade mot de nya adelsprivilegierna. Sedan dessas
till-lämpning uppretat sinnena, öppnades 1720 års riksdag med
en fortsättning af samma strid och afbröts godtyckligt al’
adeln, som mot ofrälsets protest lyckades få privilegierna
från Gustaf Adolfs tid af konungen förnyade. Vid början
af riksdagen 1723, då bönderna framkommit med förslaget
om konungamagtens utvidgning, gaf väl adeln i den
hufvudsakliga tvisten vika för preste- och borgarestånden,
som dervid fullkomligen uppoffrade böndernas intresse,
2) Cederschiöld; Riksdagen 1719, sidd. 207, 441, 531.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
