Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
landet, stämplade allt tadel af sina åsigter som statsbrott;
då styrelsen undandrogs granskning, kom naturligtvis landet
att betraktas såsom varande till för dess skull, ej tvärtom
styrelsen for landets. Icke blott voro grundlagarne
fridlysta för klander äfven på riksdagen; det synes redan nu
hafva varit stadgadt, att den, som alltför fritt tadlade
ständernas förrättningar, skulle mista lifvet och likaledes den,
som angrepe riksens råd i deras embete. Så fiendtlig var
denna tid mot yttrandefrihet i politiska mål, att
venetianska republiken mer än en gång åberopades som ett värdigt
föredöme, emedan den, som derstädes klandrade
författningen eller styrelsen, brukade spårlöst försvinna. Toge man
hufvudet af någon, som förtjent det, skulle andra betänka
sig att tala alltför fritt, yrkade hattarnes ledare vid 1741
års riksdag 3). Naturligtvis öfvervakades det tryckta ordet
ännu ängsligare än det talade. Till en censor skulle alla
manuscripter från hela riket, förr än de trycktes, inlemnas
till genomläsning, på det intet förgripligt skulle komma
under pressen. Mycket af förvaltningen och lagskipningen
hölls doldt; annat var fridlyst tör klander. Så voro länge de
flesta tjenstemannainstructioner hemliga. Väl fingo domar
och skriftvexling inför rätta, fast efter undergången censur
från domstolens sida, tryckas, men man egde lika litet
frihet att offentliggöra domhafvandenas serskilda vota, som
att granska domens beskaffenhet. Icke ens tryckta
memo-rialer af riksdagsmän finge underkastas kritik 4).
Under sådana omständigheter måste det missnöje, som
fanns med författningen, samla sig till en dold förbittring
och klandret af ett rådande partis åtgerder taga formen
af ett smygande förtal, som ofta kringfördes af handskrifna
sagt: "Släpp honom lös, vi hafva lnst att höra hvad han har att säga oin
oss sjelfva". — Om Lybeckers behandling jfr Fryxell; 1. c. XXVIII. 166.
3) Skand. Handl. XXXVII. 368. Tengberg; Bidrag o. s. v. I. 196. Ärlig
Svensk, 130 f.
*) Till Riksens Högl. Ständer vid 1760 ärs Riksdag eu vördsam föreställning
o. s. v. sid. 595. — (Nordencrantz) Försvar af Riksens Ständers rättigheter
m. m. 1761, sid. 80. - (Nordencrantz) Tankar om Hemligheter,
Tysthets-eder m. m. Sthlm 1769. II. sidd. 5, 11, Modée; I. c. II. 1234, 1354.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
