Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inhemsk och acklimatiserad. Dess idéer hafva ytligt
tillegnats af en liten procent af folket, men blifvit främmande
för den stora massan. Väl hafva de ledt till reformer i
samhälleligt afseende, men dessa hafva varit antingen öfvergående
eller tämligen ytliga eller af åtminstone bestridd nytta. Ej
ens lifegenskapens upphäfvande — en af de mest storartade
samhällsreformer i nutiden — har verkat det goda som åsyftats,
emedan ej öfriga förhållanden varit lämpade för en så
genomgripande och hastig reform. Och de stora formerna för
samhällslifvet, staten och kyrkan, hafva ej tagit intryck af de
vesterländska idéerna; deras böljor ha slagits till skum emot dessa
klippor. Tsarens makt är ännu oinskränkt, och i folkets
föreställning är han ej blott den enda politiska utan ock den enda
rättsliga makten. Vid samhällets andra pol består ännu
bondkommunen såsom en liten kommunistisk republik, mot
hvars beslut intet jäf finnes och hvilken på vissa tider fördelar
jord och skatter åt sina medlemmar. Och den ryska kyrkan,
som mer än någon annan torde vara andligen död, när sina
medlemmar blott med ceremonier utan att kunna gifva ett
svalkande ord åt törstande själar, utan att befruktande och
befrämjande verka för det enskilda eller det offentliga lifvets
utveckling. Tusentals smärre med dessa större former af
samhället sammanhängande inrättningar och därifrån
utgående seder, åskådningar, tanke- och viljemotiv hafva gifvit
det ryska andelifvet sitt innehåll. Och man får ej häller
förglömma de inflytelser, som man mera kan ana än räkna och
väga, hvilka längs den långa landgränsen från muhammedanska,
bramanska, buddhistiska kulturer, från olika grupper af
mongoliska folk med uråldrig och egenartad odling under tidernas
längd sipprat in och upptagits i den ryska samhällskroppen,
ja att denna till stor del består af en brokig samling sådana
folkstammar, som i den upptagits.
De bildade samhällsklasserna hafva, lockade af den
vesterländska kulturens glans, lemnat åsido hvad som möjligen af
inhemska kulturelement kunnat uppammas och utvecklas och
sökt tillegna sig den vesterländska odlingens idéer. Men
omgifningen har varit dem för öfvermäktig, dessa idéer hafva
aldrig helt införlifvats med deras andliga varelse, de hafva
blifvit dem »ej i blodet burna, men blott i kläderna skurna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
