Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 LEO N. TOLSTOJ.
jag ville kalla, det kosmiska. Hurudana äro människorna,
då de tydligare än annars ha döden ständigt för ögonen r
Skall man här lära känna deras innersta väsen och deras
uppgift? Och efter hvilken måttstock utskiftas här framgang,
seger, lidande, död? Svaret på den förra frågan är: männi-
skorna äro sig alltid lika. Ute i ställningen, i skansarna äio
de mer eller mindre kallblodiga, mest efter som de äro mer
eller mindre vana vid det eller hafva mer eller mindre starka
nerver. »Kalugin var egenkär och hade starka nerver; han
var med ett ord livad man kallar tapper.» I sitt kvarter i
staden äro de, såsom annars, fåfänga och beräknande, de iakt-
taga sin rang och ställning, tala om sina befoi dringar och ut-
sigter, skryta öfver de bedrifter de utfört eller mest tro sig
ha utfört, nämna de döde och sarade med pligtskyldig sorg-
senhet och räkna ut huru de skola draga fördel af deras bort-
gång. Kriget är ett handtverk såsom ett annat, hvilket man
vänjer sig vid. Där fins icke denna med rysning blandade
hänförelse, som man tänker sig fylla allas hjärtan och blåsa
bort alla de små lidelserna i själen; ej häller dessa stora stolta
bedrifter, hvarom den unge, som första gängen skall i elden,
drömmer under de lugnare mellantider, da han ej kämpar med
sin oöfvervinneliga fruktan för det väntade okända. »Kriget är
icke, som du tänker dig det», säger den äldre officern till sin unge
broder, som ur kadettskolan på egen begäran transporterats
hit; »vid vårt regemente ha vi mistat 2,000 man, blott medan
vi utförde skansarbete.» Men hvilken rad af med underbar
säkerhet utförda analyser af själstillstånd möter icke i dessa
skildringar och af säkert tecknade karaktärer! Tolstoj följer
kriget i alla dess faser och skyr icke en gång tillbaka från
lasaretten, där de sårade och amputerade ligga. Här bland
de okunniga soldaterna möter han, hvad han ej funnit hos
de bildade officerarne, en naturlig och okonstlad resignation,
den verkliga lefnadsvisheten. En amputerad får han att be-
rätta, hur det gick till och hur det kändes, när han sårades och
amputerades, och denne skildrar det på det enklaste sätt och
utan ringaste försök att framhålla sig själf. . .. »Sedermera hade
jag inga plågor .... Man maste blott lata bli att tänka därpa,
ers välborenhet. Låter man bli att tänka, gör det häller icke
ondt. Om blott människorna kunde låta bli att tänka.» Denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
