Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO N. TOLSTOJ.
54
de beräknande, egoisterna, de vinna ordnar, befordringar
och utmärkelser.
I de stora världshändelserna, i historien söker man sålunda
förgäfves efter lifvets mening. De bero ej af människans
tanke, planer, vilja; det är tillfälligheter som afgöra dem. De
främsta som de yttersta deltagarne i spelet äro blott redskap
i den dolda makts hand, som Tolstoj någon gång kallar ödet,
någon gång försynen, men som han från sin ståndpunkt rät-
tare skulle kunna beteckna såsom lifvet i dess totalitet. Det
är ännu ett slags panteism, men ej med det helas utveckling
till högre förnuft, det är ej en moralisk världsordning. Denna
makt bär ansvaret för kriget med alla dess brott mot mänsk-
lig och gudomlig lag och för allt elände, den handlar blindt.
oförnuftigt och meningslöst. Men kanske det finnes någon
mening vid fördelandet af lycka och olycka, som ej beror af
yttre omständigheter?
VI.
Lemna icke de stora världshändelserna någon förklaring på
lifvets mening, kanske skall den finnas i de enskilda människor-
nas öden och i djupet af deras själar. Det är i Krig ochfred
ett det rikaste och mest skiftande galleri af olika personlig-
heter och karaktärer. I förmågan att teckna sådana fullt lef-
vande och åskådligt, i konsten att kunna individualisera kan
Tolstoj endast jämföras med Shakespear. Med samma skärpa
fattar hans blick det yttre som det inre. Iakttagelseförmågan
är lika skarp som själsanalysen, och i formgifningen träda de
båda fram med impressionistisk tydlighet. Han är ständigt
såsom fysiskt tillsammans med sina personligheter, aldrig nöjer
han sig med attblott omtala något, utan han låter oss se detsåsom
med lekamliga ögon, och aldrig ett ögonblick slappas den konst-
närliga energien eller lyfter sig skildringen från verklighetens
mark in i den rena fantasiens rymder. Äfven i de mest rörande
och spännande scener kvarhålles man i den yttre verkligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
