Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 LEO N. TOLSTOJ.
ser, drifter och instinkter bygga och bo, och härröra sa ofta
från helt andra källor, än moralen och konventionen erkänna
såsom riktiga. Vi dölja oss därför och förställa oss inför våra
medmänniskor och oss själfva. Vår personlighet bestar liksom
af trenne lager. Ytterst äro vi sådana som vi. vilja världen
skall tro oss vara; därunder äro vi sådana vi själfva vilja tro
oss vara, när vi jämt understicka vackrare handlingsmotiv för
de verkliga, som mer eller mindre strida mot’förnuft och mo-
ral och som man vägrar att kännas vid. Tolstojs blick tranger
genom bägge dessa skal in till kärnan, den dunkla makten i
vårt väsendes djup, hvarur alla dess yttringar springa, detta
spel af krafter som vi kalla vilja. Den öfvertygelse och de
åsigter om rätt och orätt, ondt och godt, som förståndet
erkänner, de planer det uppgör för lifvet och handlingarna
betyda ej mera än statschefernas planer för de stora världs-
händelserna, ej mera än härförarnes planer för slagets utgång.
Tusen oberäknade tillfälligheter här som dar kunna spela in
och bryta planernas och systemernas spindelväf, i det de fram-
kalla än den ena driften än den andra till handling. Det ar
samma dunkla makt, som verkar i den enskilda manmskans
handlingar som i de stora världshändelserna, och medlet är
här den andliga konstitutionen, temperamentet. I detta fall
är tydligen den moraliska ansvarigheten ringa eller ingen. Ar
Tolstoj sålunda vid betraktandet af de stora händelserna hi-
storisk nihilist, så är han moralisk nihilist vid betraktandet af
de enskilda människorna och deras öden. Detta gifver honom
en stor öfverlägsenhet i skildringen. Han kan ej döma den
ene eller den andre, han har lika stort intresse för den moraliskt
vanlottade eller vanskapte som för den, hvars moraliska kon-
stitution är sund, han studerar bägge med samma lugn och
omsorg, och ehuru han tydligen inför den moraliska hälsan
och skönheten, inför det sköna temperamentet känner sitt
hjärta värmas, kan det dock aldrig muta hans sannings-
kärlek.
Och hvem kan så döma till exempel den gamle Balkon-
ski, som älskar sin dotter, den djupt religiösa furstinnan Maria,
men dock ej kan underlåta att på alla upptänkliga sätt pina
och plåga henne. Hvem kan döma Nikolai Rostov, som sviker
Sonja. Ja hvem kan ens döma Natacha, då hon blir Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
