Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 LEO N. TOLSTOJ.
genom goda handlingar, genom arbete för nästans väl. Peter
blir med vederbörliga ceremonier upptagen bland frimurarne
och skall nu lefva ett nytt lif, en verksam, nyttig, skön till-
varo i arbete för sina likar. Han tager hand om sina gods,
befaller att bygga skolor, kyrkor, sjukhus; bönderna skola
befrias ur lifegenskapen, och till en början skall deras hofveri
minskas, kvinnor och barn skola fritagas från arbete, alla
straff skola inskränkas till muntlig tillrättavisning. Hans för-
valtare höra med förskräckelse hans förslag. Några tro att
han är missnöjd med deras underslef, andra roa sig at
hans kostliga idéer, och alla veta inom kort, huru de skola
gå till väga, så att ingenting blir satt i verket. Något blir
dock gjordt, och Peter gläder sig däröfver. Men han vet icke,
att dessa stenhus han ser äro bygda af bönderna genom
ökadt hofveriarbete, att de från hofveriarbete befriade mö-
drarna ha dubbelt så svårt arbete hemma, att presterna låta
bönderna med dryga afgifter lösköpa sina barn från skyldig-
heten att gå i skola och så vidare. Men snart tränga sig
nya tvifvel fram igen. Tillvarons motsägelser framstå vid
hvarje steg med större skärpa; de vimla fram i sa öfverväl-
digande mängd, att han ej ser sig kunna uträtta nagot därvid.
»Och som så många andra, i synnerhet som sa manga af hans
landsmän, hade han det bedröfliga privilegiet att tro pä det
goda och på samma gång så tydligt se det onda, så att han
icke mer hade den nödvändiga kraften till att taga del i
kampen. Denna evinnerliga lögn, som han träffade i hvarje
arbete han ville göra, förlamade hans verksamhet.» Han kan
ej komma lös från sina pinande frågor och han söker i alla
slags förströelser glömma dem. Det olyckliga slutet på hans
vänners, Andreas’ och Natachas’, kärlekshistoria, kriget med
dess skräckscener, Moskvas utrymmande af ryssarne och dess
besättande af fransmännen, branden med alla dess fasor, allt går
förbi honom nästan såsom i en dröm; han kan ej fatta något af
allt detta oförnuftiga. I Moskva fängslas han af fransmännen,
misstänkt för att vara en af brandstiftarne, och föres med andra
fångar ut att skjutas. Skildringen af arkebuseringen är af det
mest fasansfullt gripande, som någonsin skrifvits. Ehuru Peter
benådas, har denna händelse en omstörtande inverkan på hela
hans själslif. De som utföra ordern äro lika pinade däraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
