Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla oförrätter. Och i sitt lif sträfvar äfven han att
förverkliga sin lära. Man tycker sig höra den suck, som genomgår
hela Tolstojs skriftställarskap, i de ord som Sutajef ofta
yttrade till den honom besökande skriftställaren: »Ack, om
någon ville lära mig, hvari jag far vilse, hvari jag aflägsnar
mig från sanningen, jag skulle tjäna denna människa till döden.
I sanning, jag vet icke hvad jag ville gifva honom!» De
mötas i denna suck, den högtbildade ryske skalden och den
okunnige bonden, mötas med detta mänsklighetens eviga,
hjärtslitande rop. Och Sutajef står icke ensam. I dunklet af det
ryska folket finnas tusental som känna, tro och lefva som han.
Mot denna bakgrund får Tolstojs lif och verksamhet en
större betydelse, och man förstår att hans lära och exempel
vinner stor efterföljd. Tidningarna veta berätta, att en
»Anti-Tolstojförening» bildats i Petersburg, hvilken med all makt
söker motarbeta den rörelse han väckt, men att denna går
det oaktadt framåt. En korrespondent till Le Temps berättar:
»Jag känner familjefäder och mödrar t. o. m. som, efter att
hafva brutit med sina förra vanor och öfvergifvit gamla
åsiger, nu taga sina barn ur skolan och begifva sig till något
aflägset hörn af landsbygden för att där söka i sitt lif
förverkliga ett sväfvande ideal af ursprunglig enkelhet i det de
afsäga sig all världens fåfänglighet.»
Hvad skall utgången blifva på denna rörelse i sin helhet?
Af Europas tre hufvudstammar hafva två redan utfört sin
revolution. Den germanska gjorde sin under det sextonde
århundradet, den romanska sin under det adertonde. Genom
den förra öppnades väg till religiös frihet, genom den senare
till politisk frihet. Har den slaviska stammen också sin
uppgift att lösa, och är denna att närma oss till jämlikhetens och
broderlighetens idé?
Ingen vet det, om ock tecken synas tyda därpå. Måtte
den då lösas genom det medel Tolstoj anvisat, genom frid
och icke genom strid. Men vi våga ej hoppas därpå. Äfven
vi hafva under förra århundradet haft våra idylliska drömmar,
drömmar om den ursprungligt goda människan, som skulle
träda fram, när samhällsbojorna fölle, men uppvaknandet var
förfärligt. Vi vaknade i det förfärligaste skräckvälde.
Stockholm 1888. Kongl. Boktryckeriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
