Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnesord uttalade af Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stod upp förklarad, mera blomstrande
Än någonsin, i glansen af den ungdom,
Den englaskönhet, som ej vissnar mer.
Så, dyra, höga Moder för vårt folk!
Så har ditt Finland tydt den gamla sagan
Om dem som gråta vid en älskad graf.
— Vid stranden utaf dödens dunkla flod
Stod också Du en qväll och såg din älskling
Uti hans blomningstimma vissnad bort,
Och ingen makt på jorden mer förmår
Att läka detta hjertats djupa sår.
— Men se, då flyger bönens trogna bi
Högt ofvan dessa verldar, som förgås,
Till Allförbarmarns knän, att bringa läkdom
Och himmelsk sötma ned i smärtans kalk.
Upp står den saknade, i kärlekens,
I minnets fägring, skönare än förr.
Förklaradt är det vackra vemodsdraget,
Som ren i lifvet glänste kring hans panna,
Likt himlens återsken, och ingen smärta
Skall mer omtöckna detta ädla hjerta,
Och inga tårar skola skymma mer
Den sälla blick Han sänder Dig hit ner.
Der speglar sig i Sundets famn
Det gröna, glada Köpenhamn.
Så fridfull står dess kungaborg,
Som hade aldrig nöd och sorg
Fördunklat der en vår i glans
Och höljt i flor en myrtenkrans.
Men vissnad är i vårens dar
Den krans Prinsessan Dagmar bar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
