Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det oförgängliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än lika skön och lika ung,
men jag är blott ett stoft.
Och natt och död och sorg och kval,
som bygga bo här ner’
i jordens skumma tåredal,
till dig de nå ej mer.
De dunsta bort, de spridas ut
i rymdens klara blå;
när sekler slockna och ta slut,
du slocknar ej ändå.
Då syntes mig ett stilla flor
liksom af natt och höst
kring månens ljusa panna for,
och till mig kom dess röst:
Odödlige! ett stoft är jag:
lägg bort den sorgsna min!
Om tusen år du ser en dag
min slocknade ruin!
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
