Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sång, tillegnad de den 21 Juni 1844 promoverade filosofie magistrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SANG VID PROINIOTIONEN 125
där med ord han bolmar skapar,
låter grund och klippor födas.»
Ej din vagga sängen vetat,
ej, du fallne runofader!
sagan dina stigar letat;
spårlös var din v~ig, som vindens,
och ditt mål, som molnets, fjärran.
Nya vågor gå i hafven,
nya vindars sus i skogen,
nya stämmas sångens strängar
och ett ljud däröfver flyger:
uti ödemarker östan,
uti svala sunnanskogar,
i Altai, vid jordens hjärki,
folkens gyllne barndomsvagga,
Väinögårdens lunder voro,
Kave Ukkos hemlands moar.
Dädan öfver vida slätter,
öfver hafslik hed han ridit,
»där ej vätas hingstens hofvar,
hästens leder fuktas icke».
Där, af onda pilar sårad,
i sexhundra är han vräkits,
hit och dit sjuhundra somrar,
irrar kring väl åttahundra;
allt frän Kem i fjärran öster
intill Kymmene i väster,
floders böljor han begrundat,
strött som holmar sina söner,
klippor lika uti fjärden,
tundrans skygge samojeder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
