Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår enda arfvelott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 SANGER 1852
men sängens milda välljud kom,
och sol och måne vände om,
och ljusets makt, som förr så ren,
odödligt genom natten sken.
Ö att, hvar gång en dunkel makt
vårt hopp, vår sol i berget bragt,
den milda sångens strängaspel
må rädda ljusets arfvedel!
O att den ädla bild nings håg,
hvars frö i fädrens sånger låg,
må blomstra fri och frisk och stark
på fosterlandets helga mark!
Vi äro dock ett trofast folk,
vi höjde aldrig svekets dolk,
vi aldrig lyft förmäten hand
mot furste och mot fosterland.
Vi stridt för dem med hjältemod,
vi gett för dem vårt hjärteblod;
hvem skulle oss om falskhet tro?
Hvem ville taga bort vår ro?
Vår ro - det är vår bildnings ljus,
ogrumladt under tidens brus.
Ej makt, ej glans, ej guld vi fått,
vi ha vår bildnings skatter blott.
Den är, näst Gud, vårt fasta värn,
vårt hälleberg, vår mur af järn.
Du vårda skall vår dyrbarhet,
du finska universitet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
