Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Striden om ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM LJUSET
tände Tuuris nya gård,
brände barnets lägerställe,
rasade med hot och pock
i den unga flickans lock,
svedde gubbens skägg och brände
fält och skördar utan ände.
Ledsen vid den långa natt,
Väinämöinen gick att spana
den förrymda gnistans hana,
och med honom följde gladt
Ilmarinen ljusets fana.
Lång var deras forskarfärd,
outsäglig deras möda;
sist så funno de den röda
gnistan nti Ålues fjärd;
gömde den för Väinös härd;
och hon bragte brand och våda,
ödelade Saimas strand,
innan sist hon slöts i band,
att ett högre ljus bebåda.
Men i klippans fängsel fångna,
blinda, sorgsna och förgångna,
sutto sol och måne än.
Stjärnlös hängde himmelen,
tung som undervärldens töcken,
öfver jordens svarta öken.
Själfva tidens bråda flod,
utan mätare för stunden,
af förfäran stilla stod,
och af inga gränser bunden,
blef en evighet sekunden.
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
