Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Draktänder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 SÅNGER 1872
af fäders hydda! Fåfängt är ditt trots.
Ställ dig mot forsen, bjud hans starka bölja
att vända till sin ringa källa äter!
Gå ut en vårdag på det fria fältet
och bjud dess tegar stanna kvar i snön,
bjud, om du mäktar, gräset att ej gro;
förtrampa furans gröna skott i ljungen
och säg till henne: blif den dvärg du var!
Du med den andra trasan, oförvägne,
som glömt den lifvets skola, där du lärt,
yfs, att du i ditt oerfarna högmod
i går var intet och i dag är allt!
År du den vår, som födts ur vinternatten,
så rota dig i kärlek, ej i hat;
låt allt det lefva, som har kraft att lefva
och mod att älska! Slut det till ditt bröst!
Den dag skall komma, när det hör din röst
och den i stycken slitna fanan formar
sig åter hel att trotsa tidens stormar.
Hvi susar där en annan vind i björkens,
en annan där i granens krona nu?
År han ej en, den sekelgamla skog?
Har icke samma tufva fostrat alla
dess skilda stammar, att den ljusa grönskan
må blandas med den mörkare och vandrarn
må fröjdas åt ett växlande behag?
Såg ej i sekler samma sommarsol
och samma vinternatt på båda ned?
Hvi säger då den ena: jag är skogen,
och jag är skogen, svarar stolt den andra,
när öfver båda hänger på ett hår
den yxa, som till marken båda slår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
