Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På kullen om våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag står på kullen, där min älskling hyllar,
jag frågar himlen och jag frågar jorden,
jag frågar molnet, som i rymden ilar,
men ingen, ingen har ett svar på orden.
Den obevekligt stumma grafven tiger,
och dödens dimma öfver kullen stiger.
Och om jag gräfde genom jordens sköte,
så skulle intet svar ur djupen stiga;
och om jag nattens murar genombröte,
så skulle alla mörka skuggor tiga;
och bad jag hela världens vishet svara,
så skulle den mig intet uppenbara.
Hvem är du, allt beherskande, i gåtor dolda,
osedda hand, som ändrar tingens lagar,
åt hvilken lif och ungdom äro sålda
och som förvissning bär i vårens dagar?
Jag kan dig ej utgrunda, kan blott lida,
försaka, tro, ödmjuka mig och — bida.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
