Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hälsning till filosofie magistrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 SANGER 1890
Kring oss stod seklet i middagsstunden;
dess hjärta slog, men dess hand var bunden;
där brann en eld i den djupa grunden,
han tände glöd i vår unga barm.
Natt skulle vika och dagen randas;
i öknar ville vi ej försandas,
fri luft begärde vi för att andas,
bragd skulle pröf va vår starka arm.
Kring oss stod Finland, beredt till skördar:
allt hvad dess minne nu återbördar,
dess hjärta älskar, dess tanke vördar,
var samladt här för två seklers arf.
Dess skönsta dotter oss lagern räckte,
dess älsklingsskald från ett äldre släkte
bar jubelkransen och återväckte
till lif Gustavernes tidehvarf’.
1890.
Våg jagar våg i tidens snabba ström.
Hvar afton ser tillbaka på sin morgon,
hvar morgon glömt den kväll som gått förut.
Hvad minns den dag som är om dag som var?
Framåt! Framåt! I dag är lifvets nu.
Det trötta seklet knakar i sin fogning;
det hamrat järn, det blödt och drömt för mycket,
det nyktrar till, det börjar gråna gammalt.
Men ett är ungt ännu: de tjugu årens
ändlösa horisont och segervissa
förtröstan att en dag eröfra världen.
i Biskop Frans Mikaci Franzén. Hans dotterdotter, fröken
Rosina von Hnnrtman, var kransbinderska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
