Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärarinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARARINNAN 159
Ii’.
Mod, mänskotankens unga fostrarinna!
Din väg går icke mer i skumma dalar,
nu strömmar morgonluft i skolans salar,
och boken vaknar, stafvarna försvinna.
Ej oförstädt skall mer ditt lif förrinna;
till halfva mänskligheten fri du talar
det ord som lyser, värmer och hugsvalar.
Mod! Rodna icke mer att vara kvinna!
Möt med din klara tanke den som visar
till kök och spinnrock kvinnans väg tillbaka,
och le åt snobbens dumma öfvermod;
men smält med ödmjukhet förtalets isar,
gå glad, som förr, att älska och försaka;
var sann, var viljestark, var öm, var god!
III.
Du, du kan ej stå dold, ej bli förgäten,
som sår din säd på solbelysta tegen.
Ditt ord är frö, ditt föredöme vägen,
och hundra apor följa dig i fjäten.
0, att du kunde så för mänskligheten,
så fruktbar skörd, att, när de tröttnat, stegen,
du sått med andras lycka ock din egen
och sått för tiden, sått för evigheten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
