- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
221

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LÖFTETS BÄGARE

221

»Svearne fordomdags» omväxlade med »Student, om
du det namnet värd!» »Än uppå tidens mörka vågor»
— man förnam ej ännu ett ljud af »Vårt land». Men
glad steg sången »Upp genom luften, bort öfver hafven»,
för att i nästa ögonblick känslofullt utropa: »Sköna
flicka, tillåt mig blott ett ord dig fråga!» Slutligen
stormade denna nu allt ystrare sång med lösa tyglar in på
»Fader Bergströms» klingande fotspår. Bellman bade
många beundrare. Under drufvans inflytande hände, att
»Bröderne foro väl vilse ibland», och den tömda bålen
slutade med den glupska önskan: »Ack, om vi hade,
god’ vänner, en så ungerskt vin» ...

Finska folkvisan talade denna tid med tre röster till
hjärtat: »Minun kultani», »Mistäs tulet?» och »Minä
sei-son» — hon visste då ännu icke, att »högre klinga skall
en gång vår fosterländska sång». Det fanns likväl redan
nyare toner, som sjöngos ur den finska naturens egen
barm och i enkla, vackra, vemodsfulla melodier uttalade
dess hemlands lynne. Fredrik Ehrströms sånger voro
då nya och blefvo kända och kära vida kring Finlands
bygder. Svanen flög »från molnets purpurstänkta rand».
Vid källan satt ynglingen och »såg på molnens tåg»,
medan lifvets och Nicanders »våg» slog »högre mot
sanden», och unga hjärtan smälte för tonernas milda
värme.

En yngling hade skilt sig från det stormiga jublet
därinne och satt ensam vid stranden. Det var Lambert
Severin Björck. Han trifdes bättre härute i naturens
ensliga frid och satt försjunken i betraktande af nattens
skimmer på den glänsande viken. Han trodde sig glömd
och obemärkt, och det gjorde honom lycklig.

Men bakom honom rasslade snart några raska steg
bland stenarna, och bredvid honom stod Vincent.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free