Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifva en mäkta fet prost, när han storknade af en
köttbit. Men tror man att han ville låna mig fem
rubel på mitt ärliga namn? Nej, han spottade till måls,
som han brukade, och lät gifva mig en mugg svagdricka
i köket.
— Också Tusse är borta!... Men Hästen, som
skulle galoppera med Finlands gränser till Hvita
hafvet?
— Nå, galoppera, det gjorde han som en
kommissions-landtmätare. Men en dag skulle han prompt bege sig
till fots öfver en gungfly, och när han engång fått något
i sitt hukvud, fick han det aldrig ut igen. Därför gick
han, styk och hjulbent, som han alltid brukade, och när
kan kom midtpå gungflyn, bar det herunter, det förstås,
och där blef hans gräns.
— Tre redan döde af sju! När allt kommer till
boks, lärer du, pascha, vara den ende som icke lokvat
mer än du kunde hålla.
— Bjöd till, ser du; gjorde mitt bästa. Jag svor
att taga lilla kameralexamen till hösten, och det gjorde
jag som en ärlig karl, men Nordström krånglade med
augmentsräntor och hemmansklyfningar, som icke ens
Tulindberg hade reda på. Ja, det är sant, jag lokvade
också betala alla glada studenters skulder, men... du
kan låna mig en tia på mitt ärliga ansikte ... viljan är
god, ser du ...
Björck räckte honom leende en tjugu marks sedel.
— Besök mig i morgon bittida, sade han, så skola
vi tala ett godt ord med din skräddare!
Paschan begynte gråta.
— Skäms du icke — genmälde han med ett
besynnerligt grin — att vilja hålla mitt löfte? Hvem
svarar för att jag icke ännu kan hålla det själf? Men
19. — Noveller. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
