- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
291

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men nu skrifver han att han ingått som öfverste i grekisk
tjenst och hoppas kunna i sommar besöka Finland under
en beskickning till Petersburg.

— Jaså, han skrifver till dig, den hederspojken ?
Jäkeln så roligt att träffa honom. Jag slår vad att han
ännu skulle gå i borgen för mig. Men se hvilken präktig
slup som lägger i land! Hvad har det folket att göra
på ruinerna af en sparbank?

Paschans förundran delades af alla närvarande. En
rikt prydd slup, uppfylld med sjömän af främmande
utseende, lade varsamt till vid udden, och ur slupen steg
en lång officer i grekisk uniform.

Några ögonblick därefter lågo de gamle vännerne
Severin Björck, benämnd Mösset, och Vincent Ek,
benämnd Vågbrytaren, i hvarandras armar.

Vincent var mycket förändrad. Hans fordom
blomstrande hy var brynt af söderns sol; hans ungdomliga
drag hade blifvit skarpa och stränga; hans långa svarta
mustascher gjorde honom nästan oigenkännelig; hans
blick, nu så varm, hade något kungligt befallande. Med
allt detta låg öfver hans sköna, manliga gestalt den

outsägliga stämpel af vemod, som ingen stolthet kan
utplåna, ingen fröjd förmildra, ingen seger någonsin mera
godtgöra — stämpeln af ett förfeladt lif!

Han kände det; hans vän kände det icke. Och

dock kunde dessa två, vid deras möte efter så lång
tid, båda säga till hvarandra: hvad hade icke du

kunnat blifva, och hvad har du blifvit? O den stolta,
den väldiga kraften, som kunnat bära sitt land på sina
skuldror till ära och uppfylla världen med bragder!

O den ljufliga, rika, solvarma våren, som kunnat sprida
sitt ljus öfver ändlösa fält och framkalla de största, de
ädlaste skördar för fäderneslandet och mänskligheten!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free