Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras förening. Riksdagsman ser på penningen, och
fast Pelle är en bra gosse, skam te sägandes, så
har han dock icke kunnat förvärfva sig några sådana
. . . Men se der kommer han ju sjelf och
minsann äro icke både Erika och Johan med.
Pelle kom också verkligen fram i detsamma.
Han slöt sin mor gladt i famn och skakade hjertligt
hand med fadren. När detta blifvit gjort stego
Johan och Erika närmare och helsade de också.
Och nu må tro det blef glädje utan like. Alla pratade
ock skrattade med innerlig fröjd — alla utom
mor Stina, som gått in för att laga i ordning middagsmaten;
men hon var icke mindre glad för det.
Hon kände sig så stolt och lycklig öfver sin Pelle.
Han hade ju blifvit så stor — och så vacker sen.
Det vore då intet att krusa för om han fick riksdagsmannadottern.
Erika var en snäll flicka som
mor Stina alltid tyckt bra om, ock riksdagsmor, och
mor Stina, som fortfarande voro lika goda vänner,
hade ofta talat om Pelle och Erika, och huru bra
det skulle bli om de finge hvarandra. Och tänk
om det ginge så, det vore då i alla fall bra; ty för
det första kunde han då få sig ett eget hemman,
och för det andra kunde han aldrig få en vackrare
och dugligare hustru och mor Stina aldrig någon
mera tillgifven sonhustru. Just som hon föll på
denna tanke fick hon höra prassel bakom sig —
och der stod Erika.
— Nå, det var snällt att du tittar hit till
mig — sade mor Stina skämtande.
— Åh jag ville se hvad moster gör — svarade
hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
