Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En torrhosta afbröt i detsamma gubben.
Och som en dylik hosta vanligtvis plägar vara
envis och gubben Hanes just var en af det
envisaste slaget, så låta vi gubben i all sköns lugn
hosta ut, och berätta i stället med andra ord
hvad som händt honom under hans besök hos
den aflägsna slägtingen i Balebo.
Ända sedan konungabesöket, då fanjunkaren
och hans vackra dotter varit föremål för kung
Karls intresse, hade den beställsamma
afundsjukan, som alltid är framme i ogjordt väder och
åstadkommer split och tvedrägt, haft mycket att
göra med gubben Hane och Anna.
Man visste nämligen, att gubben blifvit afsatt,
och detta var nog. Till hans olycka hade,
såsom vi af det föregående veta, flere personer
hört fanjunkarens samtal med konungen. Deraf
drogo de på eget bevåg de slutsatser som de
sjelfva ville.
När Peter Hane kom till sin slägting i Balebo,
möttes han redan vid sitt första inträdande af
dessa hånfulla ord:
»Du är en förtappad varelse, Peter, du får
ju inte mera tjena kungen».
Fanjunkaren studsade tillbaka.
»Hvad säger du, Greta?» utbrast han. »Får
jag inte tjena kungen?»
»Nej, Maja i Sandslätt sa’ att du inte får
göra det. Tvy vale!»
Hvad gubben sedan fick veta, det var att
folket i socknen allmänt talade om hans
afsättning och att kungen också haft åtskilligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
