Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4.
En lugn och klar vårafton nalkades ångaren
Bore Stockholms skeppsbro. Akterdäcket var
uppfyldt af resande, mest utländingar, och från
allas läppar hördes utrop af oförstäld beundran
öfver den sköna tafla, som upprullade sig för
deras blickar. Och inloppet till Sveriges
hufvudstad från yttre skärgården är verkligen
hänförande. Sakta glider ångbåten fram mellan vackra
grönklädda holmar och mörka steniga skär, der
knappast några förkrympta buskar trifvas. Redan
på långt håll synes kupolen på Katarina kyrka;
staden (Nordens Venedig, såsom Stockholm
rättvisligen benämnes) framträder mer och mer, men
icke förr än man är alldeles inpå den, ser man
den i all dess storhet. Solen står långt nere i
vester och dess strålar belysa kyrktornen och de
terassformiga höjderna på Söder och färga
hundratals fönsterrutor guldgula. Och öfver allt
detta ligger den magiska vårstämningen, så
mäktigt tilltalande hvarje hjerta. Det är med ett
ord en tafla som, sedd första gängen,
ovilkorligt måste aflocka åskådaren utrop af
beundran, så framt han har sinne för det sköna som
öfverallt röjer sig i naturen.
I fören på ångbåten stod en ung och vacker
flicka och betraktade med strålande blickar den
framför henne liggande staden. Många gånger
hade fadren med förtjusning talat med henne om
Stockholm och dess sköna läge, och Anna, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:11 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tpkarlxv/0021.html
