Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna hade många gånger erfarit fröjder, så
äfven Erik, men någon så djup som den de nu
erforo efter samtalet med kung Karl det hade
de aldrig känt. Det lilla förseglade papper, som
kungen egenhändigt gifvit Anna, gömde hon vid
sitt hjerta så troget, som om det varit den
rikaste klenod. Fadrens hela lycka berodde ju derpå,
och äfven hennes egen till en viss del.
Anna dröjde ännu omkring åtta dagar i
Stockholm, dertill öfvertalad af Erik, som ville
att hon förut skulle se så mycket som möjligt
af allt det vackra, som hufvudstaden hade att
bjuda på, och det är, såsom vi veta, just icke
så litet.
Men slutligen bestämdes dagen för afresan.
Äfven den skulle företagas med ångaren Bore,
bekant såsom en af de säkraste sjöbåtar i
Sveriges ångbåtsflotta.
Innan den unga flickan anträdde återresan,
hade likväl hon och Erik kommit öfverens om,
att spela gamle fanjunkaren ett oskyldigt puts,
som efter deras förmenande skulle komma att
lända dem sjelfva till det bästa.
Den söndagsmorgon, då Bore skulle afgå till
Kalmar och Lübeck, randades. Vädret var
utomordentligt vackert och lugnt, och sjön låg
bokstafligen som en spegel. Passagerarnes
antal var ganska stort; allt bebådade en glad och
lyckosam resa.
De båda älskande hade gått så tidigt som
möjligt ned till Skeppsbron för att få vara
ostörda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
