Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tradition och dogm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forna härskare på praktfulla skepp och med
kunglig hedersbevisning fördes nedför Nilen
för att, — ja, för att i ett historiskt museum
sättas under glas som en icke alldaglig
“attraktion“ och få sitt — visserligen med stor
fetstil tryckta — katalognummer samt hedras
med dubbelstjärna i resehandböckerna. De
äro också något högst intressant. Men jag
skulle knappast kunna anföra ett exempel,
som bättre skulle åskådliggöra vad vi mena
med en död, förvissnad tradition. De gamla
faraonernas mumier äro begärliga föremål för
ett museum; för landets nuvarande invånares
historiska medvetande äro de främmande; ingen
medveten kontinuitet sträcker sig tillbaka till
den tid i vilken de utförde stordåd för sitt
land; deras minne är icke ett patriotismens
levande element. Intet mausoleum upprättas
över dem, till vilket deras ättlingar vallfärda
för att med djupt känd pietet bevara
sambandet med en ända in i nutiden efterverkande
forntid; de äro icke symboler för en historisk
kallelse och uppgift, som skapa hänförelse
och ge näring åt det nationella
självmedvetandet. — De äro döda spillror av en död
forntid, historiska hieroglyfer, vid vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
