Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trälinna**. 87
Hvarföre är det nu så lugnt, så tyst?
Denna tystnad är plågsam. Hvarföre glimta de
bleka stjernorna så hemskt öfver klipporna? Det
är ju moln på himlen. Kunna de se genom
molnen? Hvad kommer der ridandes öfver svarta
klippryggen? Åh blott en sky; en mörk
åsksky. Den skymmer stjernorna, — godtl–
Jag är trött att irra omkring! — jag har länge
gått likasom i en trollkrets; — jag måste hvila.
(Paus. Kumba lutar sig mot en
klippa och fortfar sedan lugnare.)
Detta är stunden, då öknen lefver, då dess
missfoster, födda i midnattens timma, svärma ut
för att hemsöka menniskornas boningar. Månan,
trollenas sol, utsänder bleka strålar för att lysa
deras nattliga färd. Der rider Mara på sin
drakehäst, hon som qväfde kung Vanland i hans söta
sömn, innan han kunde säga ett farväl åt de
sina. Der söka dödmän och Dvalins döttrar sig
fram ur träsken, och snubblande krypa
småtrol-len fram ur sina hålor. Smärtfulla känslor,
onda tankar gå de att väcka i deras själar som
hvila på sina läger. De söka att stifta oro, jag
söker ro. Jetteqvinnan söker jag, hon som
bedragit mig. Jag skall tvinga henne att hålla sitt löf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
