Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. Promemoria av kammarherre R. von Heidenstam 16 april 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
ingen större landstigning ännu ägt rum. Möjligt vore, att de tyska
stridskrafterna på grund av svårigheter med flyget bleve nödsakade att draga
sig tillbaka och överlämna området, men skulle i så fall dessa få order att
spränga samtliga tunnlar å Narvikbanan och göra denna oanvändbar för
transport av malm, kanske för ett flertal år framåt; detta för att förhindra
framtida skeppning till England.
Beträffande situationen i Norge hade stora framgångar uppnåtts.
Enstaka kompanier hade tillfångatagit 1 000-tals norrmän, vilka avväpnats
såväl vid Kristiansand som vid Kongsvinger. Norrmännen hade ingen
beväpning och kunde ej komma fram till de central depåer, där förråd och
ammunition funnes. Det vore av största vikt, att en överenskommelse
snarast träffades med norska regeringen, och hade åtgärder vidtagits,
varigenom presidenten i höjesterätten — givetvis en jurist — blivit vidtalad,
att bilda en ny regering, då den gamla regeringen på grund av sin flykt
och uppehållsort ej längre kunde utöva den verkställande makten.
Regeringen Quisling hade av tyskarna beordrats draga sig tillbaka och förklara
sig ej längre utgöra regeringen. Höjesterättspresiden†en hade emellertid
svarat, att han enligt konstitutionen hade rätt att utöva regeringsmakten,
om den lagliga regeringen ej vore i stånd därtill, men förklarade, att han
juridiskt ej kunde göra detta utanför det område, som han själv kunde
behärska, och sålunda ej inom andra områden, som hela Norge. Tyskarna
hade nu hemställt, att han skulle träda i förbindelse med den gamla
regeringen för att försöka att tillsammans med några av dennas medlemmar
bilda en ansvarig regering, som skulle utöva makten, uppmana Konungen
att återhämta Kronprinsen och flytta till Oslo, varvid tyskarna skulle
garantera Konungen prerogativ, säkerhet och att vederbörlig hänsyn
toges till honom.
Ett flertal engelska fartyg hade lidit avsevärda skador på grund av
bombangrepp; bl. a. hade ett bombplan anfallit en kryssare, varvid bomben
träffat några meter från sidan och därigenom bringat fartyget att helt
kantra. Enligt generalfältmarskalkens uppfattning hade det visat sig
fördelaktigare med stora bomber, om dessa slogo ned något på sidan av
fartyget och vid fördämningen i vattnet rev hål på fartygsbottnen under
pansaret och därigenom bragte detta att sjunka eller kantra. De jagare, som
gått förlorade i norra Norge för tyskarna, hade gått till anfall mot
engelska fartyg men dukat under för övermakten. Besättningarna hade
dock kunnat räddas i land och förstärkt lantstridskrafterna däruppe.
Under det nuvarande läget vore det emellertid av viss betydelse, att
transport kunde äga rum till de tyska stridskrafterna i Norge bl. a. av
proviant, brännolja m. m. Generalfältmarskalken förstod, att Sverige ej
kunde vara med om transitering av vapen, ammunition eller direkt
utrustning, men han ansåg, att Sverige utan vidare kunde medgiva träns-
:#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
