Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Ragnar aj Geijerstavi
skyddsvallarna och försökt dämma in den svällande
floden. Nu var huvuddammen genombruten, de
kunde endast stå och se hur de lergrå vattenmassorna
vältrade förbi — lergrått med inslag av klart,
skimrande vatten från de friska källorna i bergen. Jag
kysste henne — det fanns inget motstånd att besegra.
Hennes läppar var mjuka och hungriga. Jag såg in
i hennes skiftande grå ögon, när hon öppnade dem
igen.
— Jag visste att du skulle komma till sist, viskade
hon och mötte allvarligt min blick.
Jag log.
— Du trodde nog det, Pallas Atene. Har du reda
på, att när du rör dej är det som om en staty av
Praxiteles, eller vad han heter, hade fått liv?
Nu log hon också.
— Tycker du jag är så kall? Som marmor, då?
På det hela taget pratade vi mindre dumheter än
älskande brukar. Det var höst omkring oss. Det
hördes ett knäppande ljud från asplöven när de föll.
— Gud hjälpe mej, sa jag, men jag tror att jag
älskar dej.
— Bara tror?
Jag tystade hennes mun med en kyss. Och vi for
in till staden. Det var hög tid, om jag skulle hinna
klä om mig till Hannibals fest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
