Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Susanne - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Ragnar aj Geijerstavi
— Nej, det kanske inte behövs, avbröt jag. Ni ska
ju inte genom Sahara precis. Annars är det praktiskt
att ha korrugerad plåt med ifall man kör fast i sand,
men med personbil kan man ju vänta tills någon
hjälper en loss. Och så stuvar du in bensindunkarna bak i
bilen och knappar in på provianten. Det är förresten
roligare att äta befolkningens mat.
— Visst, sa Erik förtjust och godtog mig utan
vidare som bundsförvant. Man ska ta seden dit man
kommer. Det är det som gör en resa.
— Alldeles givet, sa Pilsäter från sin plats vid
fönstret. När man tänker på alla svenskar som reser
utomlands och tvunget vill ha det likadant som
hemma .... Plan strök sitt ljusa hår, lutade sig fram och
åstadkom de vanliga fraserna i ämnet.
Susanne rynkade pannan på sitt mest förtjusande
sätt.
— Vad äter dom i Asien? frågade hon.
Vi skrattade, och hon instämde. Hon hade tydligen
varit medveten om sina ords komik, innan hon sade
dem.
— Fett fårkött. . ., började Erik men tystnade
och gav mig en blick som tycktes säga: »Jaså, ditt
helsike!» Han skyndade sig att göra matsedeln mera
lockande, men Susanne log mot honom och sa, att
hon tyckte fårkött var härligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
