Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Monarkmötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MONARKMÖTET.
Det var i början av åttitalet vid en järnvägsstation i
Värmland, där kungen skulle resa förbi. Man hade klätt med
grönt och med blommor, det svajade fanor i luften, och allt
folk, som fanns i hela trakten, hade strömmat dit.
Och medan människorna väntade på att kungatåget skulle
komma, var de både glada och lyckliga. De stod och gjorde
upp för sig hur de skulle ta emot majestätet. De skulle ropa
hurra, och de skulle ge honom blommor, och de skulle
sjunga. Ja, här vid Kils station skulle han bli så mottagen,
att han aldrig skulle förglömma det.
Men när tåget brusade in på stationen, blev det en stor
oro strax i början, därför att alla ville tränga sig fram, så
att de skulle komma i närheten av kungens vagn. Det var
ju nu, som de skulle ha ropat hurra, men det glömde de rent
bort, av ängslan för att de inte skulle kunna armbåga sig
fram till någon bra plats.
Men en var det, som varken sprang eller trängdes, utan
bara stod stilla och höjde käppen med den stora
silverknappen för att slå takt, och som hurrade så, att det
genljöd i alla väggar. Det var en liten karl, som hade en hög,
grön kaskett på huvudet och hela bröstet fullsatt med
stjärnor av både guld- och silverpapper.
Och det kan nog hända, att kungen och de, som var med
honom, lade märke till att det fanns en karl i hela hopen,
som var lugn och bar sig rätt åt, när alla de andra var som
stolliga.
Inte blev det något av med sången, för se, skolbarnen,
som skulle sjunga, de hade i trängseln blivit förskingrade
åt alla håll, och inte heller fick kungen några blommor.
De, som stod med buketter i händerna, hade blivit så
förstenade av blyghet, att de inte kom sig för att gå fram till
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
