Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - En historia från Halland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
— Det är inte att tänka på, sa drängen. Han sjönk ner
på en bänk, som om han inte hade kraft att hålla sig uppe,
fäste ögonen envist på golvet och satt och slog luvan mot
handen. Det tjänar ingenting till att söka komma lös ur det,
sa han. En må göra det bästa en förmår, en må arbeta till
blods, så blir en ändå alltid stött tillbaka. Den, som är av
bondeätt kommen, han kan aldrig förstå vad det vill säga
att inte ha något annat arv än skoj arvagnen. Det finns ingen
räddning för mig, utan jag får omigen börja leva av att
byta hästar och förtenna.
Nu gick matmodern fram till drängen.
— Jpg har sett hur du har bjudit till, sa hon. Jag tror,
att Sigurd också har sett det. Jag tänker, att han är så
stor-sinnad, att han litar på dig.
— Nej, det är inte att begära, sa drängen.
— Men i alla fall är det jag, som har att befalla här än
så länge, fortfor matmodern.
— Det kan aldrig hända, att jag stannar här en dag mot
Sigurds vilja, svarade Jan. Gården är ändå hans, och det
skulle bara bli söndring mellan er och honom, om jag bleve
kvar.
Det uppstod en rätt lång tystnad, sedan Jan hade sagt
detta. Sigurd förstod, att modern nu väntade av honom, att
han skulle be Jan stanna, och han var själv så rörd över
hans ord, att han var mycket benägen för att göra detta. Men
så kom han ihåg faderns tal om tattarna, och det uppstod
sådan strid och oro inom honom, att han ingenting
förmådde säga. Han skulle vilja veta om det inte kunde finnas
en ärlig och duglig karl också bland tattarna och om inte
Jan var en helt annan man än alla de andra.
Jan höll sig alldeles stilla. Han hade upphört att slå med
mössan och satt och stirrade framför sig med dystra blickar,
som om han såge ut över ändlösa vidder av olycka.
Det blev modern, som bröt tystnaden.
— Jag vet vad det skulle ha blivit för en man av dig, om
iu hade fått stanna här hos oss, sa hon. Och jag vill inte, att
du ska ner i eländet igen. Därför vill jag följa dig, om
du går.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
