Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - En historia från Halland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
När domen föll, tänkte han knappt på vad den innebar.
Han stod i samma ögonblick och dömde sig själv till
livstids straffarbete. Det var förfädernas kamp, som han ville
ta upp, så hopplöst det än kunde synas.
Det kom också verkligen en dag, då Sigurd vände om till
hemmet och började arbetet. Han inrättade sig så, att han på
vintrarna drog ner till Skåne som tröskare, och på våren
vände han om hem med så mycket livsmedel, att han kunde
stanna på Bredane till nästa höst.
Han sökte att plantera strandråg och tall för att binda
sanden, hade ingen stor framgång, men arbetade oförtrutet,
såsom han hade ådömt sig att göra.
En dag kom han att tänka på att det skulle vara gott att
ha en brunn i närheten, och han började gräva en sådan
ungefär på samma ställe, där han och Jan en gång hade
arbetat. Då han hade kommit ett par alnar djupt, träffade
han på ett märgellager. Han hade lärt sig nere i Skåne vad
märgel duger till, och fastän han numera var en mycket
stillsam man, blev han yr av glädje.
Nu visste han inte bara hur han skulle få makt med
sanden, utan också hur han skulle göra den fruktbärande.
Nu var det slut med straffarbetet, nu vidtog ett arbete i
hopp och glädje. Han såg sig redan i tankarna som ägare
till en stor, rik gård.
Med ens mindes han nu hur han och Jan hade arbetat
för att gräva en brunn och att Jan då hade tagit upp en
klimp lera och sagt, att han hade funnit guld.
"Han visste detta med märgeln, han visste det hela tiden!"
tänkte Sigurd. "Och han valde att dra omkring som en
tiggare framför att stanna hemma och arbeta och göra oss
alla rika!"
Men denna tanke väckte inte hat eller bitterhet hos
honom, utan bara ett stort medlidande. Han förstod, att
tattarn inte hade kunnat tänka eller handla, som han borde
ha handlat. Han var av en annan art, och han måste leva så,
som hans art bjöd honom. Om det lände till lycka eller
olycka för honom själv och för andra, så måste han dock
vara sådan, som naturen hade danat honom.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
