Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Gammal fäbodsägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom tassande fram till henne, och rätt som det var, stack
han fram en stor ful, hårig hand, som höll hårt om skaftet
på en lång kniv.
— Har du sett vassare kniv? frågade han i detsamma
med en sådan där skämtsamhet, som en katt brukar visa mot
en råtta, som han vet att han har helt och hållet i sitt
våld.
Hittills hade fäbodjäntan bara varit rädd, men nu blev
hon ond också, och det var visst detta, som gjorde, att hon
med ens fann på ett sätt att försvara sig. Hon grep efter
öskaret, som hon hade använt för att hämta upp osten ur
grytan.
— Har du känt hetare vassla? ropade hon tillbaka och
slängde en hel skopa kokande vätska rätt i ansiktet på
skogsströvarn.
Kniv och spjut föll ur händerna på honom, och han
raglade baklänges, tills han fick stöd mot väggen. Där blev
han stående med båda handbakarna tryckta mot ögonen
och uppgav vilda tjut.
Jäntan tog hastigt upp kniven och stack den innanför
kjortellinningen. Hon stannade kvar bredvid grytan,
eftersom hon insåg, att den var hennes bästa värn och försvar.
Hon hörde tyst på hans tjutande en stund, men då det
inte tycktes ta någon ända, sade hon helt lågt:
— Om du inte tiger och går din väg, så ger jag dig en
skopa till.
— Hjälp, hjälp, hjälp! skrek då karlen i högsta förfäran.
Hjälp, Toste! Hjälp, Björn-Henrik, hjälp mig, Luder och
Broms! Hjälp! Hjälp!
Med detsamma tyckte jäntan, att tramp av tunga fötter
skakade marken, och nu var hon inte i stånd att stå stilla vid
grytan längre, utan hon skyndade fram till gluggen.
Där såg hon, att en fem, sex karlar av samma slag som
den hon hade inne i stugan lade i väg i fullt språng utför
gräsbacken ner mot skogen. Hon kunde förstå, att det var
ett helt rövarband och att en av dem hade gått före de
andra in i stugan för att se efter om den var tom. Nu, när
denne skrek och ropade på hjälp, trodde de andra, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
