Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Gammal fäbodsägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
stänga honom ute. Han tjöt då så hemskt av hunger, att jag
hörde ljudet i mina öron, när jag vaknade.
—■ Nå ja, det var ju givet, att du skulle drömma om
den, som hade skrämt dig, sa mannen, men han skyndade
på stegen med detsamma och såg nu återigen orolig och
ängslig ut. Vi har blivit efter, fortfor han. Vi borde väl vara
framme vid fäboden lika snart som de andra, så att det inte
blir oreda vid oppackningen.
Ragnhild följde honom, allt under det att hon fortsatte
att berätta.
— Jag tänkte flera gånger be dig, att du skulle ta folk
med dig och gå opp till fäboden.
— Ja, det skulle du ha gjort, sa mannen raskt.
— Men du kan väl förstå, att jag inte ville säga något.
Jag ville inte, att du skulle gå emot ett rövarband, för att
jag skulle slippa ifrån mina onda drömmar,
Mannen skyndade på stegen ännu mera. Det gick nu så
brant uppför, att hustrun blev andfådd, när hon talade,
men hon fortfor i alla fall.
— Det var en dag, då jag gick som i sömn och inte visste
till mig. Jag stoppade oförmärkt mat i en ränsel, hängde den
på ryggen och gick till skogs. Först när jag kom i backen
ovanför gården, vaknade jag opp. Jag begrep inte hur det
hade kunnat falla mig in, men jag visste, att jag hade ämnat
gå med mat opp till rövarna i fäboden. Jag vände förstås
och sprang hem igen så fort jag kunde.
Mannen svarade ingenting. Han bara skyndade på stegen.
Hon fick halvspringa för att kunna följa honom.
— Skulle jag kanske ha talat om detta för dig förut?
frågade hon, när hon märkte hans oro.
— Ja, sa han nästan hårt. Du skulle ha talat om det
långt förut.
— Det kom aldrig en vedhuggare eller kolare ner ur
skogen, fortsatte hon, utan att jag frågade dem om de inte
hade gått förbi vår fäbod och sett rövarna. Men de svarade
mig alla, att det inte syntes till några människospår åt det
hållet det här året.
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
