Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tjänsteanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJÄNSTEANDEN
kam genast och be honom tiga. Mor skulle bli alldeles
ifrån sig.
Så brått han hade, kunde han inte förmå sig att sätta på
sig skorna, dammiga och smutsiga som de var. Han tog
fram blanksmörja och borste ur ränseln och trädde skon på
handen. I detsamma kom en hel massa jord farande ut ur
den.
Konstantin drog häftigt in andedräkten och blåste ut den
igen med ett visslande. Han förstod hur det kom sig, att han
hade mull i skorna. Den hade troligtvis ramlat ner i dem,
då han tömde fickorna på kyrkogården. Skorna var ju så
vida upptill. Det kunde inte ha gått till på annat sätt.
Han tittade på mullkornen. De var som annan jord. Ja,
det andra hade ju bara varit inbillning.
Han tömde båda skorna och förde samman jorden med
foten.
Inte var det mycket, men . . . Kanske det ändå kunde räcka
till en spirrtus?
Återigen öppnade han ränseln, tog fram en liten
bleckdosa, där han brukade förvara nubb och pligg, tömde den
och sopade gravmullen ner i den.
Krus Erik skulle få sin spirrtus. Han skulle få se, att
Konstantin hade varit karl till att föra hem den.
Fastän Konstantin knappt hade gett sig tid att smaka på
mjölken och brödet, som mor hade ställt fram åt honom,
kom han inte fram till Krus Eriks stuga i tid, utan mästarn
hade redan gett sig av till kyrkan. Konstantin skyndade efter
för att söka hinna upp honom på vägen, och det hade han
väl också gjort, om det inte hade varit för skorna.
Han visste inte vad som hade tagit åt dem. De glappade
för varje steg, såsom de aldrig förr hade gjort, och skavde
på foten. Det började svida i skinnet, så att han måste stanna.
Han tog av sig skorna och satte sig vid vägkanten. Barfota
kunde han inte förmå sig att gå, och med skorna på kom
han inte ur fläcken. Han hade redan skavsår på båda fötterna.
Medan han satt rådlös på marken, kom en kärra körande,
och i den satt Öst Samuel Andersson och en främmande,
5. — Lagerlöf, Troll och människor. gg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
