Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Mathilda Wrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menade, när jag gjorde det där löftet. Därför kan ni få lov
att gå er väg oskadad, men då måste ni göra det strax.
— Och om jag inte vill gå, Halonen?
— Det är inte tid till något gyckel nu, fröken. Jag har
sagt mitt sista ord. Om ni vill gå strax, ska ni slippa undan.
Han väntar, att hon ska avlägsna sig, men hon gör inte
en rörelse.
— Ni ska ge er i väg kvickt, annars så...
Hon riktar blicken lugnt frågande på honom.
Halonen ämnar alltså slå ihjäl den första, som kommer
in, sedan jag har gått min väg?
— Det har jag ju sagt.
— Då förstår väl Halonen, att jag måste bli kvar.
— Måste fröken bli kvar?
— Jag kan inte rädda mig på en annans bekostnad,
Halonen. Om någon måste dö, varför skulle det inte bli jag?
Hon vänder sig litet från honom, knäpper sina händer
till bön och fördjupar sig i denna utan att mer se åt hans
håll. I detsamma antar hennes ansikte ett uttryck av längtan
och av strålande förhoppning. Det är frigörelsens ögonblick,
som har kommit. Det är slut äntligen med denna vandring
bland ondska och elände, slut med all trötthet, med allt
misslyckande, slut med en kamp, som aldrig kan föras till
någon avgörande seger. Nu väntar henne endast frid, frihet,
frälsning från ondo.
Hon hör mannen borta vid väggen skramla till med
bojorna ett par gånger. Hon hör honom dra tungt efter andan.
Äntligen kommer han henne närmare. Hon hör ett rått, vilt
skrik ur en ångestfullt sammanpressad strupe.
Men därpå följer inte något dråpslag över hjässan, som
hon har väntat, utan rövarn störtar med ens ner på golvet
och ligger framför hennes fötter gråtande, hejdlöst,
smärtsamt, utan kraft att behärska sin rörelse.
Hon böjer sig ner över honom med en suck. Räddad alltså!
Räddad för att vandra vidare på tröttsamma stigar bland
stickande törnen och giftormar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
