Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Syster Olives historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
sin plats. Men olyckan var, att syster Olive hade en sådan
där inre kallelse, som vi nyss talade om, att det fanns något,
som hon hade eftersträvat i hela sitt liv och som hon inte
kunde uppge.
Det är mycket troligt, att syster Olive en och annan gång
förstod, att hennes önskan var dåraktig, men hennes
tankar hade under hela livet rört sig i en och samma riktning,
och till sist kunde hon inte längre hejda dem. Det var, som
om man skulle ha försökt att ropa till en fallande sten,
att den skulle hålla sig stilla och förbli svävande i luften.
Syster Olive var i själva verket ingen infödd parisiska,
hon var en bonddotter från Normandie. Hon hade
tillbringat sin barndom och första ungdom bland obildat
bondfolk. Ända till sitt sjuttonde år hade hon varken sett
en stad eller en teater.
Men en gång, sedan hon hade blivit vuxen, fick hon
följa med sina föräldrar till en marknad i Caen, och då
visade sig fader Miteau så frikostig, att han bjöd både
hustru och dotter på teatern.
Där såg syster Olive sitt första skådespel, och skådespelet
var Hernani, den store Victor Hugos Hernani.
Från det ögonblick, då ridån gick i höjden, var syster
Olive borta från denna världen och levde med hela sin
själ på scenen. Ingenting där föreföll henne främmande,
hon förstod allt från första stund. Hon sökte endast
påminna sig var och när hon förut hade varit med om allt
detta.
Medan hon satt på teatern, tycktes det henne alldeles
otroligt, att hon var Olive Miteau, en lantflicka, som hade
vuxit opp under gröna äppleträd på en bondgård. Vad hon
nu såg, det var hennes riktiga hem. Hon såg inte skådespelet,
såsom andra såg det, utan hon levde med i handlingen. Hon
var hela tiden den sköna spanjorskan donna Sol, hon var
älskad av Hernani och av kejsar Karl den femte, och när
greve Lunas horn hördes på bröllopskvällen, då kände hon
sig lika tillintetgjord, som om Hernani hade ryckts bort
från henne själv.
Efter denna afton på teatern i Caen hade syster Olive
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
