Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Till minnet - Himlatrappan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIMLATRAPPAN
kvinnan att göra, ty hon går i allsköns lugn kvar på torget
med de sina.
Hon är nu hunnen till blomsterhandlarnas stånd, som står
tätt intill varandra utmed en lång gata.
Hos dem är det gott om blommor både från drivhus och
lustgårdar, och den unga kvinnans ögon lyser upp vid deras
åsyn. Men om hon ser blommor, som illa vårdas, då kan
hon inte ge sig till tåls, utan hon stannar och befaller,
att den rosen, som försmäktar i solskenet, ska flyttas in
i skuggan, och för en knippa avklippta violer, som ligger
utkastade på disken, låter hon hämta en skål vatten. Men
av en fattig gummas vildblomster köper hon ett helt fång
för att visa, att de i hennes ögon äger samma värde som
de odlade. Och hon tar de vilda blommorna i sin hand
och kallar på sina barn och säger dem, att här är några,
som hade blivit smyckade med de skönaste namn, som
människor hade kunnat utgrunda, och att där är andra, om
vilka det hade diktats heliga sägner, och att åter andra
har tjänat som läkemedel och att några har burit
kärleksbud mellan älskande och att några är minnes- och
trohetsblomster.
Här förstår vi att hennes hjärta känner sig hemma. När
hon lägger sin hand på en avskuren blomma, tyckes den
vakna till nytt liv. När hon går fram mellan stånden,
strömmar doften från salubjudna liljor och rosor rikare än eljest,
därför att de vill locka till sig den unga kvinnan, som
älskar dem.
När vi ser henne bland blommorna, börjar vi tro, att
gestalten på trappan intet annat är än en synvilla. Men se,
när vi vänder ögonen åt det hållet, finns den där alltjämt.
Men den skiftar och växlar, så att ibland synes den oss
som en lekande solstrimma, ibland vill man tro, att det
är den vänaste fjäril, som med liljevita vingar fladdrar
fram över trappstegen.
Åter ger vi akt på den unga kvinnans vandring över denna
världens marknadstorg. Vi ser henne gå in i de lekandes
och tävlandes tält och ser hurusom hon där kastar av sig
all högtidlighet och börjar delta i övningarna och spelen.
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
